Att höra din röst
Idag har jag kommit på att jag kan ringa till pappas mobil och höra hans röst. En röst som meddelar att han inte kan svara och hänvisar till kontoret.
Antog såklart att något liknande skulle möta mig, men det vart ändå en total chock att höra honom och efter följde andra meltdownet på tre dagar. Tror allt har börjat komma ifatt, med tanke på att jag inte gråtit sen begravningen.
Fick ett meddelande om examenscermonin idag också. Vi får bara bjuda in 4 personer och att inte räkna pappa som en av de 4 känns fruktansvärt, jag hoppas innerligt att det är så som många säger, att han ser mig där uppifrån, att han är stolt över mig och att vi ses igen någon dag.
Över en månad
Nu har det gått 1 månad och 3 dagar sen pappa dog. Känns som igår, och som en hel evighet sen. Begravningen var den värsta dagen i mitt liv, och fortfarande har det inte slagit mig helt att pappa är död. För en stund sen slappnade jag av för mycket och ångesten var där på en hundradels sekund som en järnhand runt hjärtat. Kan nästan bli förundrad över att ett hjärta kan slå så hårt utan att gå sönder. Har lärt mig att andas och tänka på annat så går det över.
Ikväll ska jag hem till Hanna och sen gå ut. Allt för att hålla tankarna på annat. Få människor som botar så bra som Hanna faktiskt, trots att vi inte känner varandra jättebra.
Nu ska jag tvätta och städa, bara för mitt inre är kaos behöver inte lägenheten spegla det:P
Ikväll ska jag hem till Hanna och sen gå ut. Allt för att hålla tankarna på annat. Få människor som botar så bra som Hanna faktiskt, trots att vi inte känner varandra jättebra.
Nu ska jag tvätta och städa, bara för mitt inre är kaos behöver inte lägenheten spegla det:P
Skola
Idag ska ajg gå till skolan, får ångest bara jag tänker på det. Men tror inte det blir bättre av att sitta hemma och gömma sig.
Har verkligen inte orkat vara ledsen de senaste dagarna, så känner hur det börjar bygga upp inom mig. Tror nästan jag är rädd för att släppa allt. Dessutom har jag jättesvårt för att gå och lägga mig. Sist jag sov utan att vilja det, så blev jag väckt av någon som berättade att min pappa dött.
Wish me luck
Minnen
Det är svårare än jag trodde att ha förlorat pappa. Inte för att jag trodde att det skulle vara lätt, men för att det är omöjligt att föreställa sig hur man känner när ens pappa dör innan det händer på riktigt. Idag har vi varit på begravningsbyrån. Inte lätt att sitta där och välja kista...
Sen åkte vi till Coop för att handla. Där går jag runt och ser ölkorv i charken och pappa gillade verkligen ölkorv vilket resulterar i att jag står och lipar inne på Coop. Undrar vad tjejen i charken tänkte.
Försöker iaf ta en dag i taget. Tror jag åker hem till Göteborg imorgon eller på onsdag så jag kan vara med på ett grupparbete som vi ska göra, annars måste jag skriva flera sidor själv.
Pappa<3
Efter en taxifärd från Växjö till Värnamo kom jag fram till en okontaktbar pappa igår kväll runt 23. Vi satt med honom till kl 01 och fick sen sova i ett gästrum. Vid 07 imorse kom en sköterska in och sa att ha avlidit 06.30 på morgonen. Det går i vågor i mig hurvida jag har förstått vad som hänt. Tror det var tur att jag inte var där när han somnade, hade inte klarat att "höra" hur han dog. Han hade mycket slem i halsen så det lät fruktansvärt när han andades.
Jag gick in till honom i morse och det var så konstig för han kändes fortfarande levande, händerna var värma och han såg ut att sova. Det var skönt att få prata lite med honom.
Jag har gråtit så mycket att jag är förundrad över att tårarna inte tar slut. Allt påminner mig om pappa. När vi pratade med sköterskan om begravningsbyrå och annat orealistiskt fick jag syn på en musikkyrka eller vad man kallar dom. En likadan som jag tjatade mig till på B&W när jag var liten, kanske 3-5 år nånting. Pappa ville inte ge mig min spelande kyrka varpå jag börjar gråta. Han ger med sig (såklart, pappas flicka vet hur man gör) och jag utbrister "Tack gode gud, julen är räddad!". Det är sånna minnen man får försöka tänka på.
Får panik med jämna mellanrum, och det som gör mest ont är just det att han itne får träffa sina barnbarn. Det känns så orättvist på något sätt. Mina barn kommer aldrig ha en morfar så det är inget de kommer sakna, men han måste som jag ha tänkt på vad han kommer missa. Samtidigt undrar jag hur han tänkte, för det var inget vi pratade om, men bara för en vecka sen pratade han om att köpa en ny mobil, vilket gör mig fundersam på hur han tänkte om sin framtid.
Det är som sagt mycket som påminner om pappa. Hela huset såklart med även mycket småsaker.
Tog upp pappas iPad, och ser att det senaste han var inne på var DN.
Innanför dörren står hans gummistövlar.
I badrumsskåpet ligger hans tandborste.
Jag skriver detta inlägg på hans dator.
La mig i hans säng innan och kudden luktar pappa, trots att det var nytvättade påslakan, kändes tryggt att ha hans täcke runt sig.
Växjö
Är och hälsar på Malin i Växjö i helgen. Tog och hälsade på pappa i Värnamo på vägen och chockades av hans försämring. Har gått ungefär en vecka sen sist och nu är han knappt med alls. Han sover i princip hela tiden och när han vaknar tittar han förvirrat runt och har svårt att fokusera. Om man ställer en fråga kan man få ett viskat otydligt svar, men inte så ofta. Tror inte det är långt kvar och försöker föreställa mig hur jag kommer reagera när det tar slut. Orkar inte gråta mer för tillfället.
Har iaf bestämt att jag ska ha kul i helgen, och igårkväll lyckades jag. Vi var ute på något som heter Kafé Deluxe. Dansade som aldirg för;)
Dixi<3
Idag har varit en tung dag. Har märkt på Dixi att hon inte har varit sig själv nu när hon har bott hos sig. Att hennes leder är(glömmer hela tiden bort att jag itne kan skriva i presens)/var väldigt instabila och att hon hade ont när jag lyfte henne. Så idag var vi hos veterinären och avlivade henne.
Min bästa kompis i 14 år finns inte längre och det gör ont bara att skriva det. Har ont i huvudet av allt gråtande. Kändes så fel att se henne så trött av lugnande att hon inte orkade gömma sig bakom mina ben när veterinären kom tillbaka in i rummet som hon gjorde första gången hon kom in för att undersöka. Hon orkade inte ens protestera när kanylen sattes i hennes framben. Sen att gosa med en hund vars hjärta slutar slå var frukansvärt. Trodde dessutom att jag inte skulle vilja ta på henne när hon inte levde längre, men hon såg ut och kändes precis som vanligt vilket gjorde det overkligt.
Sen att gå ut ur rummet och behöva betala 1400 för att någon ska ta livet från din hund kändes absurt. Helt klart det mest groteska jag "köpt" i mitt liv. Det var väldigt svårt att komma hem igen med ett koppel, men utan hund. Se hennes liggpuff, matskål och annat som var hennes. Glömmer hela tiden bort att hon inte finns längre och förväntar mig att höra henne resa sig ur puffen när jag går fram till kylskåpet, men det ljudet kommer aldrig.
Kommer kännas tyst inatt att inte höra henne snarka och jag kommer på något sätt, trots min frustration alla mornar, sakna att bli väckt av en buff på armen kl 06 då hon alltid ville ut på morgonpromenad.
Jag saknar dig Dixi! <3
puss
Overkligt
Att pappa har cancer känns fortfarande overkligt. Att han kommer dö känns ännu mer overkligt. Har som alla andra tänkt att "det kommer inte drabba mig eller mina anhöriga", känner fortfarande så trots att det drabbat oss. På något sjukt, konstigt sätt tror jag fortfarande att det på något mirakulöst sätt ska lösa sig och att han ska bli frisk. På ett plan vet jag att detta inte kommer hända. Han har börjat få minnesförlust och kommer inte ihåg besök han får. Han frågar om han ska få frukost kl 17, och för ett tag sedan frågade han om vi skulle ha julafton innan påsken kom.
Jag tycker att det är jobbigt att träffa pappa nu för tiden. Det är inte såhär jag vill minnas honom. Försöker med jämna mellanrum att tänka på honom som han var innan, pigg och frisk. Men det är svårt! Klart jag har massa fina minnen, men det sjuka tar överhanden.
Vet inte vad jag känner. Allt och inget på samma gång. Drabbas av total panik med jäma mellanrum när jag tänker på framtiden. En framtid där min pappa inte kommer få vara med på mitt bröllop. Han kommer inte få se sina barnbarn. Han kommer missa sina ca 20 sista år av livet. Mina barn kommer inte ha någon morfar och jag kommer inte ha min pappa. Jag är, har alltid varit och kommer alltid vara pappas flicka. Bara på ett annorlunda sätt.
Mys?
Vaknar i morse och inser att Dixi sppytt under natten, på min vita matta. Så den har fått ett nytt hem i en container...
Ska strax åka och träna med Lisa vid 18, ska bli skönt! Träning gör så mycket för kropp och själ:)
Väntar dessutom på min nya iPhone5 som jag hoppas ska komma snart, det var 3-4 veckors väntetid. Störigt! Varför lanserar man en telefon om det sen är omöjligt att få tag i den?
berg- och dalbana
Idag känns livet lite lättare, iaf om man jämför med gårdagen. För igår kändes allt piss. Höll på att lipa på bussen till gymmet, under första halvan av passet och sen brast det när jag kom hem. Tur ändå att man känner sig så fresh i huvudet efter träning, är min räddare i nöden många gånger, även om det inte räckte igår.
Har exprimenterat lite med Dixi för att se hur jag kan få henne att vakna senare på morgonen men det spelar ingen roll ifall vi kissar och går och lägger oss senare, han ska ändå envisas med att vakna kl 06. Idag drog jag ut på tiden innan hon fick mat för att se om det hjälper:P
Tänkte snart hoppa i säng ifall maten inte hjälper så jag iaf får mina välbehövliga timmars sömn, och hoppas på en bra morgondag!
Ny roomie
Med en sjuk pappa blev det två små hundar över som ingen kunde ta hand om. En har tagit över av en rävjägare så han lever nog i sin absoluta fantasivärld just nu. Den andra bor numera här hos mig, men hon snarkar så hon sover i vardagsrummet:P Efter ett helt liv i hus har hon små ovanor som jag itne tror att mina grannar uppskattar så mycket. Till exempel går hon runt och ger skall med jämna mellanrum då hon vill gå ut, ha mat eller bara för att hon är glad. Så nu försöker jag undvika en glad, hungrig och kissnödig vovve på morgon och kväll:P Går sådär.
En helg hos pappa och c är över. Vi var bjudna på gåsmiddag(min första gås, den var god). Annars har helgen varit bra, eller iaf så bra den kan bli med en väldigt trött och svag pappa.
Lunchdags!
Tystnad
Tystnaden som uppstår när en person säger "jag var dödssjuk" när hen pratar om influensan denne hade för 2 veckor sen, när personen mittemot är dödssjuk. På riktigt.
hej?
Ibland räcker statusraden på facebook inte riktigt till. Det är helt knöligt i hjärnan med saker som vill luftas men som kanske inte heller är luftningsbart på ovan nämnda sociala media. Tror knappast att någon läser min blogg längre, men det gör inte så mycket måste jag säga.
Livet är allt annat än lätt just nu, men det är knappast något som man kan göra något åt, trots detta är jag emellanåt(läs: allt som oftast) arg, och ledsen och så lägger vi till helt förtvivlad på det. Varför, kan vi ta en annan gång.
Godnatt.
Glad you came
You cast a spell on me, you hit me like the sky fell on me, and i decided you look well on me,
so let's go somewhere no one else can see you and me.
jupp
Försöker så ofta jag kan glömma bort att mitt liv suger. Med varierande resultat...Idag hade de tagit bort pappas stygn, och han ville ha lite sympati då de hade tejpat över alla stygn och inte hade rakat av så mkt hår vilket innebar att de slet loss stora tussar, stackars papi. Jag blir galen på att inte få någon information, om nånting. jag vill ha info om det finns risk för metastaser, vilke risken och chanser hela grejen innebär med mera, men nej det får vi inte.
Över till något roligare:) Idag var det Personalvetardagen i skolan med inspirerande föreläsningar. Efter IKEAs föreläsning är jag sjukt sugen på att söka mig dit. Älskar tanken på att hoppa runt lite i organisationen och testa olika positioner och saker då jag gillar nya utmaningar och kan bli lite rastlös om jag gör samma saker varje dag. Kan inte ens äta samma sak till frukost två dagar i rad:P
Nej, nu försöker jag smita från att läsa den feta boken jag ska läsa till imorgon!
puss
Över till något roligare:) Idag var det Personalvetardagen i skolan med inspirerande föreläsningar. Efter IKEAs föreläsning är jag sjukt sugen på att söka mig dit. Älskar tanken på att hoppa runt lite i organisationen och testa olika positioner och saker då jag gillar nya utmaningar och kan bli lite rastlös om jag gör samma saker varje dag. Kan inte ens äta samma sak till frukost två dagar i rad:P
Nej, nu försöker jag smita från att läsa den feta boken jag ska läsa till imorgon!
puss
