Upp som en sol, ner som en pannkaka
Efter ett samtal med pappa sjunk humöret avsevärt. Dåliga prognoser och jag vill inte vara med mer. Så mkt framsteg, men nu tog det visst stopp och inga större hopp om förbättring. Livet är så fruktansvärt orättvist! En del människor slänger bort sina liv och klagar på triviala ting(jag vet, jag klagar med på de minsta saker!) men till vilken nytta. Här har vi någon som absolut inte valt denna förändring och jag blir så förbannad!
I en handvändning förändrades allt till 100% och livet blir sig aldrig likt igen. Just nu vill jag bara gråta.
En stor svart klump av sorg i hjärtat, sorg över en frisk fläkt som brutalt stoppades. Känner att halsen snör ihop sig och ögonen vattnas, måste absolut tänka på annat och rycka upp mig eftersom jag har barn att ta hand om och som inte har värre tankar i huvudet än vilket dataspel som ska spelas härnäst.
Men visst har man hört om mirakel?
<3
I en handvändning förändrades allt till 100% och livet blir sig aldrig likt igen. Just nu vill jag bara gråta.
En stor svart klump av sorg i hjärtat, sorg över en frisk fläkt som brutalt stoppades. Känner att halsen snör ihop sig och ögonen vattnas, måste absolut tänka på annat och rycka upp mig eftersom jag har barn att ta hand om och som inte har värre tankar i huvudet än vilket dataspel som ska spelas härnäst.
Men visst har man hört om mirakel?
<3
Kommentarer
Trackback
