NY
Oj men herregud!!
Hamnade hos niotillfem och NY-saknaden satt som ett knytnävsslag i magen. Hårt var det också, slaget! Tappa-andan-hårt.
Känner att jag har mycket kvar att upptäcka i NY, i staden, tror aldrig man blir helt klar oavsett hur länge man bor där.
Har haft lite svårt att förstå en del vänner när de känner en sådan otrolig saknad, hela tiden, och allt de vill är att åka tillbaka och aldrig komma hem igen. Känner fortfarande inte så, men kan för första gången förstå bättre. Känner själv att jag måste tillbaka, kanske utbyte med skolan? Känns som det inte är nog. Efter att ha läst bloggen ovan vill jag BO där, länge. Samtidigt som jag inte alls vill det. Kan man känna så? Jag har inte tid att bo där, men skulle vilja känna känslan av att bo där, på riktigt, ha en fast umgängeskrets(troligtvis svensk, men ändå), leva livet the New York way.
Märker på det jag skriver att jag borde kasta in handduken och gå och sova, så det är väll det jag ska göra. Orkar inte vilja vara någon annanstans än där jag är, och vet inte varifrån denna längtan kommer. Jag hoppas nästan att den är borta till imorgon. Jag vill för mycket på en och samma gång. Dags att ta ett djupt andetag och ett steg tillbaka för att få lite perspektiv på livet.
Hamnade hos niotillfem och NY-saknaden satt som ett knytnävsslag i magen. Hårt var det också, slaget! Tappa-andan-hårt.
Känner att jag har mycket kvar att upptäcka i NY, i staden, tror aldrig man blir helt klar oavsett hur länge man bor där.
Har haft lite svårt att förstå en del vänner när de känner en sådan otrolig saknad, hela tiden, och allt de vill är att åka tillbaka och aldrig komma hem igen. Känner fortfarande inte så, men kan för första gången förstå bättre. Känner själv att jag måste tillbaka, kanske utbyte med skolan? Känns som det inte är nog. Efter att ha läst bloggen ovan vill jag BO där, länge. Samtidigt som jag inte alls vill det. Kan man känna så? Jag har inte tid att bo där, men skulle vilja känna känslan av att bo där, på riktigt, ha en fast umgängeskrets(troligtvis svensk, men ändå), leva livet the New York way.
Märker på det jag skriver att jag borde kasta in handduken och gå och sova, så det är väll det jag ska göra. Orkar inte vilja vara någon annanstans än där jag är, och vet inte varifrån denna längtan kommer. Jag hoppas nästan att den är borta till imorgon. Jag vill för mycket på en och samma gång. Dags att ta ett djupt andetag och ett steg tillbaka för att få lite perspektiv på livet.
Kommentarer
Trackback
