enlindbergare - allt och ingenting!

Allt kommer ifatt tillslut, det spelar ingen roll hur mycket man springer.
De senaste 2 åren har nog varit sjukt mycket jobbigare för mig än vad jag har märkt. Känner mig helt slut. Oroar mig för pappa och C och hur allt kommer vara/gå. Känner mig ensam i Göteborg, det är klart att jag har mina vänner från jönköping och mina kusiner, men nu har Lotta åkt till NZ, och hela klassen är uppdelad i gupper och den grupperingen har jag missat. Klart jag umgås med lite folk från klassen men inte så som de andra.
Just nu känns allt piss och jag ska lägga mig i sängen och kolla på Tv och tycka synd om mig själv. HATAR bloggare som spyr galla i sina bloggar men just nu bryr jag mig inte.

Man måste få ha deppdagar ibland också...