enlindbergare - allt och ingenting!

Idag har varit en tung dag. Har märkt på Dixi att hon inte har varit sig själv nu när hon har bott hos sig. Att hennes leder är(glömmer hela tiden bort att jag itne kan skriva i presens)/var väldigt instabila och att hon hade ont när jag lyfte henne. Så idag var vi hos veterinären och avlivade henne.

 

Min bästa kompis i 14 år finns inte längre och det gör ont bara att skriva det. Har ont i huvudet av allt gråtande. Kändes så fel att se henne så trött av lugnande att hon inte orkade gömma sig bakom mina ben när veterinären kom tillbaka in i rummet som hon gjorde första gången hon kom in för att undersöka. Hon orkade inte ens protestera när kanylen sattes i hennes framben. Sen att gosa med en hund vars hjärta slutar slå var frukansvärt. Trodde dessutom att jag inte skulle vilja ta på henne när hon inte levde längre, men hon såg ut och kändes precis som vanligt vilket gjorde det overkligt.

 

Sen att gå ut ur rummet och behöva betala 1400 för att någon ska ta livet från din hund kändes absurt. Helt klart det mest groteska jag "köpt" i mitt liv. Det var väldigt svårt att komma hem igen med ett koppel, men utan hund. Se hennes liggpuff, matskål och annat som var hennes. Glömmer hela tiden bort att hon inte finns längre och förväntar mig att höra henne resa sig ur puffen när jag går fram till kylskåpet, men det ljudet kommer aldrig.

 

Kommer kännas tyst inatt att inte höra henne snarka och jag kommer på något sätt, trots min frustration alla mornar, sakna att bli väckt av en buff på armen kl 06 då hon alltid ville ut på morgonpromenad.

 

Jag saknar dig Dixi! <3

 

puss